onsdag 2 december 2009

Ansvarig för drömmar?!?

I morse när Marléne vaknade så sa hon att jag inte hade låtit henne sova ordentligt. Jag trodde hon menade att jag hade snarkat och på det sättet stört hennes nattsömn. Det visade sig dock inte var fallet. Istället sa hon: "Jag drömde att du hade gjort slut med mig, för att jag har ett sådant humör. Och när jag vaknade så var jag ledsen". Det gick en kall kår längst min rygg. Jag hade sårat den personen jag älskar över allt annat. På grund av mig hade hon blivit ledsen. Så givetvis bad jag om ursäkt...

Men vänta nu, står jag och ber om ursäkt för något hon har drömt?!? Hur kan det vara mitt fel?!?

Frågan är: är man ansvarig, i alla fall delvis, för vad någon drömmer? Våra hjärnor processar våra tankar och upplevelser och intryck som vi har tagit in under dagen. Har jag då på något sätt signalerat att jag inte orkar leva tillsammans med Marléne?!? Visst, hon har ett humör ibland, men det är inte så illa. Visserligen höll jag mig undan i somras när hon blev fly förbannad på STS-killen som ringde och talade om att Junior inte fick vara enda studenten i sin familj, utan det skulle vara fler svenskar som bodde tillsammans på hans språkresa i Barcelona. Så arg har jag aldrig sett henne förut och inte sedan dess heller. Så där var det en ren överlevnadsinstinkt att hålla låg profil ett tag :-D. Men det fick mig inte att fundera på att packa ihop mina grejer och sticka. Kan det vara så att hon går omkring och är orolig att jag ska dra?!?

Är vi delvis ansvariga för vad våra kära drömmer om oss?!? Jag vet inte, det jag vet är att det gjorde ont att höra att jag hade sårat henne, även om det var hennes egna dröm. Jag kanske ska fundera över vad för signaler jag sänder ut till min omgivning. Jag vill att Marléne och ungarna ska må bra.

1 kommentar:

  1. Jaha... å nu får jag dåligt samvete för att Du har dåligt samvete... Vicket par vi är :-)

    SvaraRadera