måndag 14 september 2009

Ledsen och glad över att min mormor har dött...

Fick igår ett samtal av min pappa att min mormor hade dött.
Mamma och pappa är i Polen på semester, där de bland annat har besökt min mormor. Men just nu befann de sig i andra änden av Polen på besök hos min faster. Så nu är de på väg till Kowary, staden där mormor bodde.
Det var först i morse som det hela hann ikapp mig, min mormor är död och jag kommer aldrig mer att träffa henne. Av mina mor- och farföräldrar stod jag henne närmast. Och eftersom jag var hennes enda barnbarn så betydde jag även mycket för henne.
Hur kan jag då skriva att jag är glad att hon är död?!? För ganska exakt ett år sedan blev hon riktigt riktigt sjuk, hon hamnade på sjukhus och hennes milda demens blev helt plötsligt extrem.
Mina föräldrar fick förlänga sin vistelse i Polen för att åka och ta hand om mormor medan de försökte få till ett äldreboende av något slag. Sjukhuset skrev ut henne eftersom de inte hade plats för henne längre och eftersom hon faktiskt hade familj. Att sedan hennes familj bor i Sverige struntade de i. Då hade mormor stunder där hon var klar i huvudet men den mesta tiden blandade hon ihop tidslinjen totalt. Hon trodde hennes bröder levde och hon skulle besöka dem. Hon trodde min morfar levde. Hon hade gift sig med ngn. Fantasi och verklighet blandades.
Det hela tärde på min mamma och även på pappa men inte lika mycket.
Till slut fick de in mormor på ett hospice, ett hem där de som är dödligt sjuka vårdas sin sista tid.
I vanliga fall brukar patienterna inte bli speciellt långvariga där, men eftersom min mormor inte hade ngn dödlig sjukdom fick hon vara där 6 månader, sedan skrev de ut henne. Så i februari var mina föräldrar åter där och fick ta hand om mormor hemma hos henne och samtidigt leta upp ngt annat ställe att få in henne på.
Mina föräldrar är inte unga och har fullt upp att ta hand om sig själva, att då ta hand om en 89 åring som inte vill samarbeta och jävlas med dem har varit hårt både fysiskt och psykiskt.
Bland annat har min pappas blodtryck skjutit i höjden under de två tillfällen de har fått vårda mormor. Nu lyckades mina föräldrar få en plats åt mormor på ett ålderdomshem när de var där i februari. Och där skulle hon få stanna resten av tiden.
Bara vetskapen att de inte skulle behöva vårda mormor hemma fler gånger gjorde att min mamma slappnade av och blev lugnare. Men fortfarande tog hon mormors demens hårt. Mamma blev irriterad att mormor inte kom ihåg saker de pratat om 5 minuter tidigare.

Så jag är glad eller snarare lättad och tacksam att mormor inte behöver lida i sin bubbla mer. Jag har ingen aning hur många "klara" dagar/timmar/minuter hon hade där hon kom ihåg vad hon hade gjort och sagt? Jag hoppas de var få. Men framför allt tycker jag det är skönt att mina föräldrar får ett avslut.

Man måste säga att mina föräldrar fick en märklig resa till Polen i år. Det började med ett bröllop och avslutas med en begravning.

1 kommentar:

  1. Det är en mycket kluven känsla man får när en sjuk anhörig dör. Både sorg och tacksamhet.

    Må så gott du kan.

    SvaraRadera