fredag 14 augusti 2009

Lycklig barndom?!?

Igår fick vi besök av Marlénes bonusbarn. Ni kan läsa mer detaljer om hur hon har bonusbarn på hennes blogg: Fd Ensamma mamma. Under ett av samtalen frågade Marléne om M hade haft en lycklig barndom. Hon saknade inget materiellt och deras pappa brydde sig och älskade dem alla, men kanske på sitt eget sett. Men hon var tvungen att tänka efter och det kom egentligen inget svar om barndommen hade varit lycklig eller ej.

Det fick mig att fundera. Har min barndom varit lycklig?!? Jag har gått igenom mycket. Jag flydde mitt hemland som 8åring och flyttade till ett helt nytt land, alla mina kompisar och alla mina saker blev kvar. I ett halvt år gömde vi oss hos släktingar eftersom vårt turistvisum bara räckte en månad och vi ville inte åka tillbaka till Polen. Mina föräldrar besökte ambassader för att försöka resa till andra länder. Jag fick alltid följa med, så jag har både varit på Australiens och Kanadas ambassad och även Österrikes tror jag?!? Men vi var inte politiska flyktingar utan mina föräldrar kände på sig vad som höll på att hända i Polen den där sommaren 1981 och ville inte vara kvar i landet. Vi var illegala flyktingar till den 13 december 1981 då alla polacker som befann sig i Sverige fick stanna om de ville.

Då skulle jag plötsligt börja i svensk skola, jag kunde ingen svenska. Jag följde dock med mina föräldrar på SFI-kurs och lärde mig betydligt snabbare än de vuxna på kursen :-) Jag började 2:a klass i slutet av maj. Jag har faktiskt bara gått 8 år och 3 veckor i svensk grundskola :-D

Sen har vi min övervikt, jag har praktiskt taget hela mitt liv varit överviktig. Redan som 12åring sprängde jag 100kg vallen :-O. Jag har dock aldrig varitmobbad pga min övervikt, visst fick jag höra lite elaka kommentarer av mina skolkamrater men ingen mobbing. Jag antar att de var rädda att jag skulle sätta mig på dem ;-)

Så jag har inte haft en normal och idyllisk uppväxt MEN jag kom fram till, utan minsta tvekan att jag har haft en lycklig barndom. Det var inte förrän långt senare som jag blev olycklig och deprimmerad.

Jag har haft två kärleksfulla föräldrar som gjorde allt för mig och som brydde sig. Jag hade kompisar. De skiftade genom åren men så är det ju. Man växer ifrån varandra eller så flyttar någon. Jag har inte saknat något materiellt och inte heller när det gällde mat... det hade behövts ;-D

Jag kan alltså titta tillbaka på min barndom och konstatera att den har varit lite konstig :-) men lycklig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar