fredag 10 juli 2009

Lite om mig själv

Jaha, dags att skriva vem jag är och varför jag gör det här.
Mitt namn är Martin och jag är 36 år gammal. Jag kommer ursprungligen från Polen men har bott i Sverige i 28år.

Skälet till namnet SmalTjockis är att jag är en sådan. Jag har i stort sett hela mitt liv varit överviktig, redan som barn var jag tjock. I Sverige fick jag väldigt bra förutsättningar att gå upp i vikt och jag utnyttjade dem till fullo. Min mor fick jobb på en av Scanias personalrestauranger, maten hemma blev då mycket färdiglagad restaurangmat. Inte nog med det, min far fick jobb på Tidermans bageri :-O. Säg en kaka och jag har garanterat ätit den mer än en gång :-). Detta ledde till att jag redan vid 12 års ålder sprängde 100kg vallen. När jag mönstrade i tjugoårsåldern vägde jag 166kg och jag tror att jag har vägt en bit över 170kg, jag är dock inte säker på hur mycket jag vägt som mest, vågen hemma var en gammal spiralvåg som gick från 0 - 120kg. När jag ställde mig på den gick det varvet runt och stannade med uttänjd fjäder på 15kg eller nåt. Att inte veta om sin vikt var dock en ganska skön undanflykt, lättare att strunta i situationen.

Jag har provat på alla möjliga bantningsmetoder med varierad framgång. Den 11 januari 1999 förändrades mitt liv, jag skrev in mig på ViktVäktarna och lyckades med deras hjälp att gå ner 60,4kg på 53 veckor. Numera jobbar jag på ViktVäktarna och försöker hjälpa andra att tappa kilon. Men bara för att man en gång har nått sin målvikt är man tyvärr inte immun mot övervikt, jag måste hela tiden tänka på vad jag gör och äter. Alla gamla beteenden är inte borta än, men de är färre :-). Men att hålla vikten går inte automatiskt än, jag ser mig som en smal tjockis, lite som en nykter alkoholist.

Det var också på ViktVäktarna jag hittade mitt livs kärlek, Marléne. Vi jobbade tillsammans för sex sju år sedan en kort tid och har alltså känt varandra länge, men förra året i januari började vi åter jobba ihop och denna gången ganska intensivt - många klasser i veckan. Helt plötsligt efter en lektion på Kungsgatan i STHLM insåg jag att jag är kär :-D. Tre dagar senare var vi ihop och ngn vecka senare hade jag flyttat ihop med henne, hennes två tonårsgrabbar och en hund.

Jag är numera en hund ägare, kattmänniskan Martin :-) och bonusfarsa till en 16åring och en 14 åring. Jag har på nära håll fått uppleva vad ADHD och Tourettesyndrom är för något, då den äldsta grabben har dessa diagnoser. Detta har lett till att jag i höstas började utbilda mig till Elevassistent och är numera en sådan med praktik gjord på grabbarnas friskola.

Min sambo säger ibland att jag är knäpp som stannar i det ibland kaotiska hemmet men vad annars kan jag göra, jag älskar dem alla fyra. Det finns inget ställe jag hellre vill vara på och jag vill dela mitt liv med dem.

Jag har säker glömt en massa men det kommer väl fram i andra inlägg. Det blev ett lite väl långt inlägg och om ni läser detta så får jag väl tacka att ni har givit mig 2 - 3 min av erat liv :-D

3 kommentarer:

  1. Du har tagit ganska många fler minuter av mitt liv och det är jag tacksam för :-)

    SvaraRadera
  2. Jag är stolt över dig men det vet du nog redan:)

    SvaraRadera
  3. Du är så duktig som håller vikten förstår att man aldrig kan sluta jobba på det.... Hmmm....
    Kul att du hittat kärleken och att det fungerar bra !! Lev på :O). h/ Carola

    SvaraRadera