fredag 17 juli 2009

Korusning på Öland

Varför åka till Pamplona för ett tjurrus när man kan få vara med om korusning på Öland :-)

Marléne och jag skulle ut på en promenad med Baileys. Tanken var att vi skulle se vart en väg vi viker av från för att ta oss till ICA slutar. Vi trodde att vi skulle få en lite längre promenad så att vi skulle komma upp i våra 10.000 steg. När vi kom hem hade vi varit ute och gått i två timmar och det blev nästan 20.000 steg :-O. Och nu vet vi var vägen mynnar ut :-)

Och vid två tillfällen ledde vägen genom områden där kossor strövar fritt. På första avsnittet mellan koräfflorna fanns det inga kossor men det fanns det på det andra avsnittet. Ungefär 150m innan man kom ut ur hagen satt eller stog det en massa ungkossor och betade. Vi undrade hur det skulle gå eftersom vi hade hunden med oss. Det visade sig att kossorna var allmänt uttråkade så att när de såg oss komma så blev de väldigt nyfikna på oss. De sprang upp på vägen och började följa efter oss. Man känner sig ganska liten när en stor kossa luffsar upp på vägen en meter bakom en. Och vi ökade takten för att komma till koräfflan som skulle rädda oss, och kossorna ökade på stegen. De var väldigt nyfikna och ville nosa på oss. Tack och lov så fick inte Baileys panik, han insåg väl att det här är fel läge att börja skälla, men drog heller inte iväg framåt utan gick snällt bredvid mig hela tiden. Som tur är har Marléne erfarenhet av kossor (även fyrbenta ;-) ) så hon tjoa och ropa så att de skulle sakta ner och det gjorde de, lite. Men det var inte förrän vi var på andra sidan koräfflan som man kunde slappna av.
Jag var inte rädd för min egen eller Marlénes skull utan mest orolig hur hund skulle ta det. Det var en intressant naturupplevelse. Jag har aldrig varit så här nära en kossa förut utan ett stängsel eller en grind emellan . :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar